Varför är det fel att skina?

Nu ska jag gå rakt på sak, utan krusiduller. Det finns en sak som vi gör alldeles för lite i dagens samhälle. Och det är att skina. För idag är det inte vackert att skina. Nej, det är fult. Det är fel. Du ska hålla inne med din lycka och glädje och du ska säga ”Åh, mitt liv är så dåligt!”. Om du får MVG på ett jättesvårt prov och blir överlycklig så ska du absolut inte gå till dina vänner och säga ”Titta tjejer jag fick MVG!”. Nej, Herre Gud nej, du kan inte ens tänka tanken att göra så. Då tror dina vänner av någon knäpp anledning att du vill trycka upp dina bra betyg i ansiktet på dem. Om du glatt utbrister att ”Idag är en bra dag”, så kan jag garantera att du får tillbaka ett surmulet ”Varför då?” eller ett ironiskt menat ”Ofta!”. Vi får inte skina. Det är fult. Det är fel. Vi får inte visa vår glädje och stolthet över att det går bra för oss. Vi ska hålla inne med det och allra helst ofta påpeka hur dåliga vi är. Vi får inte skina. Och nu är jag arg. Varför får inte jag skina? Varför får jag inte visa min glädje? Jag vill skina! Jag vill vara glad, vacker och jag vill skina. Om jag vill flyga högt bland molnen och skina med min glädje så kan väl jag få göra det? Eller måste någon fälla en kommentar som gör att jag faller ned på Jorden igen? Va? Måste någon göra det? Vilken rätt har vi människor egentligen som gör att vi får ta ifrån andra människor rätten att skina? Jag är trött på det här. Jag är förbannad. Måste man beröva andra på möjligheten att skina bara för att man själv inte kan? Jag är verkligen trött på det här. För jag vill och jag SKA skina. För när vi skiner så visar vi andra människor att det inte är något fel med att skina. Tricket, det är att skina med glans.

//En lätt förbannad Marie Froste

Ödet

Många gånger har jag funderat på om jag tror på ödet. Att allt är förutbestämt redan innan vi föds, att allt vi gör redan har blivit bestämt. Det är enkelt att tro på det. För det måste ju betyda att om vi gör fel så är det inte vårt fel – det var ju bestämt att det skulle gå så från början, eller hur? Om någon av oss mördar ett tiotal människor så spelar det väl ingen roll – det var ju ändå förbestämt att det skulle inträffa. Varför då bry sig om att straffa någon för det? Om någon person blivit en dålig människa så är det inte hans/hons fel, det var någon annan som bestämde det. Om du växer upp med alkoholister och knarkare till föräldrar så beror det inte på att de en gång gjorde dåliga val, nej, för det var redan bestämt att de skulle bli alkoholister och knarkare. Med andra ord så spelar det ingen roll vad jag gör, det spelar ingen roll att jag skriver detta för det är ju redan bestämt att jag ska göra det. Och om jag nu väljer att avsluta mitt blogginlägg här och nu för att jag vill trotsa ödet genom att inte skriva klart så funkar ju inte det, för tekniskt sett så har ju ödet redan bestämt att om jag kommer avsluta blogginlägget här och nu eller inte så det spelar ingen roll vad jag väljer. Med andra ord så är alla våra val en illusion. Det spelar ingen roll vad vi ”väljer” för det är egentligen inga val. Förstår ni vad jag försöker säga? Förstår ni vad jag försöker komma fram till? Vi har inga val alls. Den fria viljan är en illusion, ett påhitt, påhittad av någon som också blev styrd av ödet. Vi har med andra ord uppenbarligen ingen kontroll what so ever över våra liv. Tjolahopp! (och ja, det var ödet som bestämde att jag skulle skriva ”Tjolahopp!” där.)

Intressant, eller hur? Ödet. Jag undrar vem den här personen som styr över ödet här. Om personen är man eller kvinna, eller kanske könslös? Vem vet. Och den enda anledningen till att jag undrar är att ödet bestämt det. Kul. Så grattis, det spelar ingen roll vad du gör imorgon. Oavsett om du väljer att kliva upp ur sängen eller inte så är det redan bestämt på förhand.

Men detta gäller ju endast om man tror på ödet. Om man tror på att allt är förutbestämt. Men det gör inte jag. Jag gillar inte tanken på att någon kontrollerar varenda liten sekund av mitt liv, jag gillar att ha kontroll själv. Fast, vem vet – kanske har jag inga val. Kanske lever jag i en illusion. För kanske, kanske så spelar bara ödet mig ett spratt. Kanske har ödet bestämt att jag skulle skriva det här för att väcka frågor hos er läsare. Kanske är ödet styrt av en jäkel som helt enkelt vill ha lite skoj med oss innan han/hon/det/den bestämmer att vi ska dö. Jag menar – vem vet?