Hej alla söta människor!
De som inte sa hej tillbaka är inte söta.
Jag har skrivit en novell. Skoj va? Jag publicerar den nu på i min andra blogg, för det är precis sånt som den är till för. Kolla in den och kom med konstruktiv kritik (och gärna beröm för vem älskar inte egomassage?)!
http://varpositiv.blogspot.com
Och vet ni, vi har jättetjock is här på Mälaren. Vi gick där idag och den knakade och så såg vi hur sprickor bildades! Det var faktiskt ganska läskigt. Aja.
Ha en underbar dag!
//Froste
tisdag 10 februari 2009
onsdag 4 februari 2009
Ett "practical joke" - hur kan det vara humor?!
Det hände något läskigt idag. I Eskilstuna – knappa 30 minuter från min hemstad – var det skotthot mot St. Eskil, gymnasieskolan. Namn publicerades på nätet, hot mot dem framfördes. All undervisning avbröts. Alla elever fick evakueras. 1 25o stycken och 5o lärare. 1 3oo själar.
Vi har läst om skolmassakerna i USA. Det var avlägset. Sedan var det Finland. Det var närmare. Fortfarande inte här. Fortfarande inte oss. När eleverna dog var det inte vi som blev drabbade. Vi fortsatte gå till skolan som vanligt. Det slår mig att för människor i Skåne och Norrland kommer det vara precis likadant som för mig i Finland. Jag skrev inget blogginlägg då. Varför skulle de som inte blev påverkade idag göra det nu?
Jag läste en bok en gång, som jag minns i och med det här. Den var påhittad, men handlade om en sådan här person som en dag kom till skolan med en AK47:a och sköt ihjäl sina klasskamrater, bland annat sin bästa vän. Man fick se det från hans synvinkel. Han berättade om tiden innan rättegången och hur han blev vän med sina advokater. Han verkade ju vara helt normal. Sedan sa han något i stilen med ”Men vad är skillnaden? Det är inte mer annorlunda än att skjuta ihjäl någon i det senaste tv-spelet.” Han kunde inte se vad felet som han hade gjort var, Det var mycket mer utvecklat, genomtänkt. Otroligt gripande. Hans advokater återgick till att vara hans advokater.
Det var på låtsas. Det som hände idag. Alltihop. Gärningsmannen sitter häktad och har erkänt att han hittade på det. Men jag och mina vänner, vi satt i matsalen när det pågick. Vi fick sms från våra före detta klasskamrater som var uppriktigt skrämda. Vi hade inte en jävla aning vad som pågick. Det vi visste var att det var ett skotthot mot dem, att någon psykopat hotat med att skjuta elever på skolan. Vi har vänner som går på St. Eskil. St. Eskil existerar i våran verklighet. Den skolan är inte bara en plats på en karta. Den ligger… här. Jag är i Eskilstuna varje vecka, har gått förbi skolan. Att något sådant här plötsligt gör inträde i min värld… jag kan inte beskriva det. I matsalen gömde vi det under fåniga skämt, sa att inget skulle hända. Inget hände. Men vad var det som garanterade det? Ingenting.
Det var ett skämt. Ett Practical Joke. Men jag, och mina andra vänner, vi ser det inte som ett skämt. Och jag tycker det är läskigt. Tänk då de som faktiskt går där, som besöker St. Eskil varje dag? Hur kommer de att må när de återvänder till skolan?
Det gick otroliga rykten. De som inte hörde dem kommer knappast att tro dem. När jag ser hur bra det blev känns det nästan löjligt. Men när man satt där, rätt ovetande, var det inte gossigt.
Uppriktigt sagt kan jag inte säga så mycket mer. Vad mer finns det att säga? Jag kan inte motivera vad gärningsmannen gjort, inte rättfärdiga det på något sätt i hela världen. Oavsett hur han levt och hur han blivit behandlad så har man inte rätten att uträtta
Det här inlägget är det inget vackert, poetiskt eller särskilt genomtänk med. Det handlar bara om en helt sjuk händelse. Och all credit till polisen i Eskilstuna. Och var vänliga mot klasskamrater, antar jag. Vi vill inte ha fler sådana här händelser, tack så väldigt mycket. Och vi vill definitivt inte ha en som är på riktigt.
//Froste
Vi har läst om skolmassakerna i USA. Det var avlägset. Sedan var det Finland. Det var närmare. Fortfarande inte här. Fortfarande inte oss. När eleverna dog var det inte vi som blev drabbade. Vi fortsatte gå till skolan som vanligt. Det slår mig att för människor i Skåne och Norrland kommer det vara precis likadant som för mig i Finland. Jag skrev inget blogginlägg då. Varför skulle de som inte blev påverkade idag göra det nu?
Jag läste en bok en gång, som jag minns i och med det här. Den var påhittad, men handlade om en sådan här person som en dag kom till skolan med en AK47:a och sköt ihjäl sina klasskamrater, bland annat sin bästa vän. Man fick se det från hans synvinkel. Han berättade om tiden innan rättegången och hur han blev vän med sina advokater. Han verkade ju vara helt normal. Sedan sa han något i stilen med ”Men vad är skillnaden? Det är inte mer annorlunda än att skjuta ihjäl någon i det senaste tv-spelet.” Han kunde inte se vad felet som han hade gjort var, Det var mycket mer utvecklat, genomtänkt. Otroligt gripande. Hans advokater återgick till att vara hans advokater.
Det var på låtsas. Det som hände idag. Alltihop. Gärningsmannen sitter häktad och har erkänt att han hittade på det. Men jag och mina vänner, vi satt i matsalen när det pågick. Vi fick sms från våra före detta klasskamrater som var uppriktigt skrämda. Vi hade inte en jävla aning vad som pågick. Det vi visste var att det var ett skotthot mot dem, att någon psykopat hotat med att skjuta elever på skolan. Vi har vänner som går på St. Eskil. St. Eskil existerar i våran verklighet. Den skolan är inte bara en plats på en karta. Den ligger… här. Jag är i Eskilstuna varje vecka, har gått förbi skolan. Att något sådant här plötsligt gör inträde i min värld… jag kan inte beskriva det. I matsalen gömde vi det under fåniga skämt, sa att inget skulle hända. Inget hände. Men vad var det som garanterade det? Ingenting.
Det var ett skämt. Ett Practical Joke. Men jag, och mina andra vänner, vi ser det inte som ett skämt. Och jag tycker det är läskigt. Tänk då de som faktiskt går där, som besöker St. Eskil varje dag? Hur kommer de att må när de återvänder till skolan?
Det gick otroliga rykten. De som inte hörde dem kommer knappast att tro dem. När jag ser hur bra det blev känns det nästan löjligt. Men när man satt där, rätt ovetande, var det inte gossigt.
Uppriktigt sagt kan jag inte säga så mycket mer. Vad mer finns det att säga? Jag kan inte motivera vad gärningsmannen gjort, inte rättfärdiga det på något sätt i hela världen. Oavsett hur han levt och hur han blivit behandlad så har man inte rätten att uträtta
Det här inlägget är det inget vackert, poetiskt eller särskilt genomtänk med. Det handlar bara om en helt sjuk händelse. Och all credit till polisen i Eskilstuna. Och var vänliga mot klasskamrater, antar jag. Vi vill inte ha fler sådana här händelser, tack så väldigt mycket. Och vi vill definitivt inte ha en som är på riktigt.
//Froste
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)