Platon - gubbstrutt eller geni?

Jag tror det var Platon som hade idén om att det fanns – finns - två världar. Den så kallade idévärlden och sinnesvärlden. Idévärlden skulle då alltså vara den vi liver i, den riktiga världen. Kunskap och fakta. Konkreta saker. Sedan så fanns sinnesvärlden fylld utav känslor. Drömmar. Platon filosoferade och kom fram till att enligt honom så stod sinnesvärlden i vägen för idévärlden. Vårt hopp, hat, kärleken och sorgen, begäret stod i vägen för kunskapen. Inte förrän vi kunde göra oss fria från våra känslor så skulle vi till fullo kunna ta in kunskapen. Men, fortsatte Platon, det skulle aldrig hända för då skulle vi inte längre vara mänskliga.

Det här ansåg alltså Platon, en filosof från antikens Grekland som vi tänker på som en av de största filosoferna. Självklart filurade han på en hel del andra saker, men det är det här som jag har fått upp ögonen och fastnat för. För här kommer det hela – jag anser att det är precis tvärt om.

Jag kan hålla med om att det finns två olika världar. Tänk dig ett komplicerat mattetal. Sedan tänker du dig en stark euforisk känsla, eller kanske ångest. Rädsla? Kärlek? Något starkt som ligger dig nära till hands. Jämför känslan och mattetalet. Inte så lika, eller hur? Kanske ett mattesnille som just förstått något djupt invecklat kan känna den euforiska känslan, men inte vi vanliga dödliga. Så visst, man kan se på det som två världar. Men jag anser det vara tvärt om. Jag tror att Idévärlden kan stå i vägen för sinnesvärlden. Och i mina ögon är det mycket värre och ett större problem.
Jag har själv undertryckt känslor och kommit fram till att det inte är det bästa sättet att hantera saker. Och kan du nämna något som går upp emot den där känslan när du bara känner dig så där fantastiskt och oförklarligt glad och lycklig? Let’s face it – du kan kunna hur känslorna går från hjärncell till hjärncell i teorin, du kan veta hur du ska hantera chock eller ångest för att du har läst det i en bok, men det är aldrig samma sak. Man kan aldrig till fullo beskriva en känsla i ord för någon som aldrig känt den. Kunskap står i vägen för känslorna. I min värld kommer känslorna alltid att vara mer betydande.

Platon – han var en snubbe som levde för nästan 2000 år sedan. Förstår nu hur otroligt coolt det är att vi fortfarande minns och diskuterar hans ord? Hur många av våra namn tror ni man minns år 4327? Inte många.

Förövrigt så ansåg Platon att filosoferna skulle styra världen för de var bäst lämpade. Just det faktumet har vi dock inte tagit upp så mycket på Europakunskapslektionerna. Men, äh, kom igen – har inte vi alla rätt till ett visst storhetsvansinne ibland?

//Froste