Dreams unleashed. Free. Flying.
Dreams succumbed. Dyeing. Alone.
The sweetness of a dream can not be tasted by someone who hasn’t dreamt.
The splendour of the stars can not bee seen by someone who always been blind.
The darkness of the night can not be understood by someone who never seen the light.
The magnificence of a single flower can not be experienced by someone who has never tried to find one.
The beauty of life can not be found by someone looking for death.
Life unleashed. Free. Flying.
The dreams of live. Growing. Glowing. Breathtaking.
torsdag 15 maj 2008
lördag 10 maj 2008
Är du kategori tre?
Man kan se på livet och på verkligheten på två, alternativt tre olika sätt. Med andra ord finns det tre olika sorters människor Och vilken av dessa tre människor du väljer att vara är helt upp till dig själv, även om du antagligen blir mer eller mindre påverkad av någon annan till att tycka något speciellt. Kanske gör du det inte som ett medvetet val. Kanske tvekar du. Oavsett vad du bestämmer dig för så var säker på att du gör rätt. Förr eller senare kommer du att ställas till svars inför ingen mindre än dig själv.
Det första sättet att se livet på är det negativa, det pessimistiska. Allt är så dåligt och deprimerande. Allt som kan gå fel kommer att gå fel och det är ingen idé att göra något, vad man än gör så kommer det att gå åt helvete. Det är ingen idé att köpa sig något, det kommer ändå att gå sönder och det är ingen idé att åka någonstans för resan kommer säkert ändå gå åt pipsvängen och dessutom kommer jag säkert att få matförgiftning till på köpet. Om jag gör ett val så kommer jag garanterat välja fel och om jag har sak som kan ge upphov till fyra olika problem och lösningar på dem problemen så kommer garanterat ett femte att dyka upp. Och när allt väl är så dåligt att det känns som om det inte kan bli värre så kommer det att börja regna. Då kommer jag bergis också upptäcka att jag glömt mitt paraply hemma.
Det andra sättet att se på livet är det positiva, som optimister gör. De går upp med ett leende på morgonen och förkunnar för hela världen att det är en bra dag, för vad är det västa som kan hända? Visst det kan gå jättedåligt, men då kan det ju inte bli värre? Det är ingen idé att oroa sig, det kommer säkert att gå jättebra, varför inte? Ska jag börja i en ny klass så får jag säkert många nya vänner och det kommer säkert att bli fantastiskt. Murphys lag (Allt som kan gå dåligt kommer att gå dåligt och det finns inget du kan göra åt det) stämmer inte alls, den är en ren lögn, för allt som kan gå bra kommer antagligen att gå bra. Om du har ett problem du kan lösa – varför oroa dig? Och om du har ett problem som inte går att lösa – varför oroa sig? Det finns ingen poäng med att oroa sig, det viktigaste är att man fortsätter se det positivt.
Varje dag då du går upp så har du ett val. Du kan välja mellan att gå upp med ett leende på läpparna eller med en sur min. Du väljer mellan att vara den första eller den andra sortens person. Sedan så finns det den tredje sortens människor som jag nämnde tidigare. Det är det som är varken positiva eller negativa, utan är dem som bara klagar. De klagar på optimisterna som glatt annonserar att det är en bra dag och säger åt dem att hålla käften. De klagar på pessimisterna för att de alltid ser allt så negativt. De människorna tycker jag är värst. De som klagar och gnäller på andra människor utan att vara ett dugg bättre själva. De förpestar bara omgivningen och får alla att känna sig mindre, sämre, utan värde. Så dra åt pipsvängen, alla ni människor i kategori tre!
Nu tycker jag att du ska fundera på vilken sorts människa som du är. Sedan när du har funderat klart så gör du något åt det om du nu skulle tillhöra den tredje sortens människor. Och om du tillhör kategori tre och väljer att inte göra något åt det så kan även du dra åt tjotahejti!
Det första sättet att se livet på är det negativa, det pessimistiska. Allt är så dåligt och deprimerande. Allt som kan gå fel kommer att gå fel och det är ingen idé att göra något, vad man än gör så kommer det att gå åt helvete. Det är ingen idé att köpa sig något, det kommer ändå att gå sönder och det är ingen idé att åka någonstans för resan kommer säkert ändå gå åt pipsvängen och dessutom kommer jag säkert att få matförgiftning till på köpet. Om jag gör ett val så kommer jag garanterat välja fel och om jag har sak som kan ge upphov till fyra olika problem och lösningar på dem problemen så kommer garanterat ett femte att dyka upp. Och när allt väl är så dåligt att det känns som om det inte kan bli värre så kommer det att börja regna. Då kommer jag bergis också upptäcka att jag glömt mitt paraply hemma.
Det andra sättet att se på livet är det positiva, som optimister gör. De går upp med ett leende på morgonen och förkunnar för hela världen att det är en bra dag, för vad är det västa som kan hända? Visst det kan gå jättedåligt, men då kan det ju inte bli värre? Det är ingen idé att oroa sig, det kommer säkert att gå jättebra, varför inte? Ska jag börja i en ny klass så får jag säkert många nya vänner och det kommer säkert att bli fantastiskt. Murphys lag (Allt som kan gå dåligt kommer att gå dåligt och det finns inget du kan göra åt det) stämmer inte alls, den är en ren lögn, för allt som kan gå bra kommer antagligen att gå bra. Om du har ett problem du kan lösa – varför oroa dig? Och om du har ett problem som inte går att lösa – varför oroa sig? Det finns ingen poäng med att oroa sig, det viktigaste är att man fortsätter se det positivt.
Varje dag då du går upp så har du ett val. Du kan välja mellan att gå upp med ett leende på läpparna eller med en sur min. Du väljer mellan att vara den första eller den andra sortens person. Sedan så finns det den tredje sortens människor som jag nämnde tidigare. Det är det som är varken positiva eller negativa, utan är dem som bara klagar. De klagar på optimisterna som glatt annonserar att det är en bra dag och säger åt dem att hålla käften. De klagar på pessimisterna för att de alltid ser allt så negativt. De människorna tycker jag är värst. De som klagar och gnäller på andra människor utan att vara ett dugg bättre själva. De förpestar bara omgivningen och får alla att känna sig mindre, sämre, utan värde. Så dra åt pipsvängen, alla ni människor i kategori tre!
Nu tycker jag att du ska fundera på vilken sorts människa som du är. Sedan när du har funderat klart så gör du något åt det om du nu skulle tillhöra den tredje sortens människor. Och om du tillhör kategori tre och väljer att inte göra något åt det så kan även du dra åt tjotahejti!
torsdag 8 maj 2008
En lustig liten värld.
Världen är en lustig plats, en riktigt lustig plats. Det är vid dagar som denna som jag inser att min filosofi om att allt ordnar sig verkligen är en bra filosofi. Den är sann. Igår skrev jag ett hyfsat panikslaget inlägg om ett val jag var tvungen att ta senast idag (missa du det så scrolla bara ned lite grann). Idag kom det fram att nej, så var det ju inte alls. Med andra ord – jag kan göra precis som jag hade planerat från början. Världen är en lustig plats. En riktigt lustig plats. Och om det här inlägget är helt osammanhängande så gör inte det så mycket. För världen är en riktigt, riktigt lustig plats. Jag älskar den.
onsdag 7 maj 2008
Surprise, Surprise!
Livet är fullt med överraskningar och jag brukar säga att det är superskoj. Jag brukar finna överraskningar uppfriskande och säga att ja, man får väl helt enkelt ta och se det positivt om det är en dålig överraskning. Jag finner det lite - okej, väääääldigt - svårt att hålla fast vid den åsikten just nu.
Jag håller som ni alla säkert vet på att välja gymnasielinje. Tidigt bestämde mig för att gå natur men i den helt fantastiska staden Strängnäs (var god notera ironin) finns det två skolor. Jag har haft det väldigt svårt att bestämma mig för vilken jag vill gå på, men då kom det fram att det kanske fanns ett sätt att lyckas välja i sommar istället. Fantastiskt, tyckte jag, men för absolut säkerhets skull mailade jag och pappa min studievägledare. Då kommer det fina överraskningen, och du kanske ser det kommandes – självklart går det inte att göra så. Tjoho. Visst, det kanske inte vore hela världen, men då har vi ju en grej till. Omvalsblanketten ska vara inne den nionde maj. Idag är det den sjunde. Omvalsblanketten ska vara inne om två dagar. Finfin överraskning, håller ni inte med? AAHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! HERREGUD!!!! Vad i HELVETE gör jag nu? Ja, det hela känns väldigt jobbigt. Riktigt, riktigt uschligt. Jag menar, hur ska jag kunna bestämma det här nu? Jag menar, det fanns ju en anledning till att jag ville skjuta upp beslutet. Hur ska jag över huvudtaget kunna välja? Jag vet inte! Jobbigt, jobbigt, jobbigt. Inte kul. Verkligen inte kul. Så vad gör jag? Hur ska jag kunna ta det här beslutet på knappt två dagar? Jag ljuger inte när jag säger att det känns hyfsat omöjligt. Jag menar, hjälp!
Jag har allvarligt börjat omvärdera min syn på överraskningar. Seriöst.
Jag håller som ni alla säkert vet på att välja gymnasielinje. Tidigt bestämde mig för att gå natur men i den helt fantastiska staden Strängnäs (var god notera ironin) finns det två skolor. Jag har haft det väldigt svårt att bestämma mig för vilken jag vill gå på, men då kom det fram att det kanske fanns ett sätt att lyckas välja i sommar istället. Fantastiskt, tyckte jag, men för absolut säkerhets skull mailade jag och pappa min studievägledare. Då kommer det fina överraskningen, och du kanske ser det kommandes – självklart går det inte att göra så. Tjoho. Visst, det kanske inte vore hela världen, men då har vi ju en grej till. Omvalsblanketten ska vara inne den nionde maj. Idag är det den sjunde. Omvalsblanketten ska vara inne om två dagar. Finfin överraskning, håller ni inte med? AAHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! HERREGUD!!!! Vad i HELVETE gör jag nu? Ja, det hela känns väldigt jobbigt. Riktigt, riktigt uschligt. Jag menar, hur ska jag kunna bestämma det här nu? Jag menar, det fanns ju en anledning till att jag ville skjuta upp beslutet. Hur ska jag över huvudtaget kunna välja? Jag vet inte! Jobbigt, jobbigt, jobbigt. Inte kul. Verkligen inte kul. Så vad gör jag? Hur ska jag kunna ta det här beslutet på knappt två dagar? Jag ljuger inte när jag säger att det känns hyfsat omöjligt. Jag menar, hjälp!
Jag har allvarligt börjat omvärdera min syn på överraskningar. Seriöst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)