Mina värsta I-landsproblem

Redan 1969 kunde människan flyga till månen. Trots det verkar det fortfarande helt jävla omöjligt att:
… tillverka cd-fodral som håller för att bli tappade i golvet.
… uppfinna röntgenkort till tandläkarpatienterna som inte är alldeles för stora och skaver som fan i munnen.
… faktiskt visa bra program på tv.
… lyckas förutse vädret så pass bra så att man ska veta om man måste släpa med det svarta paraplyet till skolan eller inte.
… få bankomater att inte innehålla bara 500-lappar.
… ordna så att datorer fungera när man allra helst vill det.
… göra alla chips hela så att man kan dippa även de som ligger längst ned i påsen.
… alltid ha en extra kartong av min favoritglass i glassaffären.
… sparka George W. Bush.
Och mycket, mycket mer!
Jag antar att alldeles för lite forskningspengar spenderas inom ovanstående vetenskapliga fält, och att det är därför det inte görs några framsteg. Hur det då kommer sig att ett par amerikaner får åka ut i rymden och besöka månen medan vi vanliga dödliga får spendera våra dagar med dessa förbannade problem förstår jag inte.

Men å andra sidan… På andra platser har de inte vatten eller mat för dagen. Människor dör av barnsoldater som skjuter dem. Så kanske är mina inte problem så livshotande som jag nästan lyckats få dem att framstå. Och om jag ska vara helt ärlig så vill jag hellre att man lägger pengar på mat och rent vatten än att man uppfinner hållbara cd-fodral.

Så än så länge antar jag att vi får finna oss i att bli plågade hos tandläkaren.

Min idol

Den 24 augusti 2007 publicerade jag ett inlägg som rörde min gammelmormor, hela inlägget var tillägnat och handlade om henne. Idag så skulle jag kunna förbättra det betydligt men det är inte det det här handlar om. Jag känner helt enkelt att hon är en så fantastisk människa att hon förtjänar ett inlägg till. Och har du inte läst det inlägget så läs det innan du läser detta.

Det finns många människor som förtjänar att bli omskrivna. Det finns många som bör bli omskrivna, om inte annat för att deras gärningar inte ska bli upprepade. Det är de personerna vi oftast läser om i tidningarna. Men det finns så många människor som gjort underbara saker och levt tuffa liv som aldrig blir uppmärksammade. Kvinnor och män och barn som gått igenom så mycket och klarat sig, gått ut ur det med hedern i behåll. Dessa är de som borde vara våra idoler. Jag har helt klart funnit min idol. Lätt.

Hennes mor lämnade bort henne och ville inte veta av henne. Hennes första man dog samtidigt som hennes andra dotter blev inlagd ett år på sjukhuset, båda på grund av tuberkulos. Resvägen till sjukhuset tog över en timme med häst och vagn och besöken kunde inte göras ofta. Alltså blev det få besök och kvinnan och hennes förstfödda och nu åttaåriga dotter fick sköta om en hel gård själva. När den andra dottern kom hem från sjukhuset kände hon inte igen sin mor. Även kvinnans andra man dog runt tio – femton år senare.
Kvinnan föddes under det första världskriget och levde under det andra. I femtioårsåldern dök halvsyskon från Amerikat upp, dit hennes egen mor emigrerat.

Detta är den starkaste personen jag känner hon föddes 1915 och är idag 93 år gammal. Förra veckan flyttade hon till ett ålderdomshem. För mig, som alltid sett denna kvinna som en stark människa, som alltid sett henne skämtandes är det otroligt svårt. Hon har alltid alltid funnits där, en otrolig trygghet. Att plötsligt inse hur gammal hon är och se hur skör hon verkar vara kommer som en chock. Det får mig att tänka på hennes barn och barnbarn, för trots allt är jag ”bara” hennes barnbarnsbarn. Men hon verkar inte ledsen och jag förstår henne. Hon har levt ett så innehållsrikt liv och om man bortser från alla hemskheter som jag räknade upp så har hon haft så otroligt mycket gott. Vilket fantastiskt liv hon har levt. Hon har sett hur länder som krigat kommit till fred, sett månlandningen och varit med då flygplan, mobiler och datorer kommit till. Hon har sett hur världen har utvecklats på ett sett som inte många av oss har. På så sätt har hon blivit väldigt vis. Jag undrar hur världen skulle se ut om människor som hon styrde världen.

Horisont

Ett inlägg skrivet för drygt tre veckor sedan. Jag har inte fått chansen att publicera det förrän nu på grund av resor.

”Det vackraste jag vet är att se dig när du sover
Här råder stilla frid, och jag glömmer både rum och tid
Du ligger här bredvid, och jag känner hur du andas
Att älskas utav dig, är det vackraste för mig”

Så går låten. Det vackraste heter den. Vem har inte hört den? Jag har i alla fall helt klart funnit det vackraste jag vet. Åtminstone än så länge. Inget snack om saken.

Man kan antagligen gå genom hela livet utan att se. Utan att verkligen se, på riktigt, utan att notera detaljerna.

Just nu, när detta skrivs, befinner jag mig på en ö i Söderarm, med andra ord i Stockholms Skärgård. En ö, ett hav, en båt utan internetuppkoppling eller mobilmottagning. Och när jag sitter här med vinden i mitt hår, solen vars strålar ännu smeker min vänstra kind och en utsikt beståendes av två stenskravel, ett par svanar och ett hav som möter himmelen så känner jag att det blir inte mycket bättre än så här. Vid detta tillfälle och vid de så många andra liknande jag upplevt är det så lätt att missa detaljerna. Att de ovetandes faller i glömska.
Vågorna som verkar slå i takt med musiken mot klipporna. En vit fläck bortåt horisonten, det visar sig vara en Stena Färja som snart försvinner igen. Hur vattnet kontrasterar mot himmelen, trots att de båda är blå. Tanken att de skulle kunna flyta ihop finns inte. Fladdrande, mjuka, fjäderklädda vingar som ljudlöst glider genom luften. Solen som i det närmsta springer över vattnets yta och skiner skrapt från min penne. Texten på jollens utombordare som faktiskt inte är vit utan grå. Jacket i träbordet.

Jag tror att det är tisdag idag. Datumet = ? Klockan är precis som datumet, ett frågetecken. Vad som spelar roll? Vindens riktning – sydvästlig. Farledens riktning. Närmsta bränning. Att sjökorten stämmer. Och var i helsike är hammaren? Detaljer.

Här har vi bland det bästa som finns. Här har vi det som jag längtar efter, det jag saknar. Det jag drömmer om och inte kan leva utan. Skärgården. Segling. Horisonten.