Falskhet

Det här är en text som jag för länge sedan kopierade och sparade i ett word-dokument. Jag hittade det nu och förutom ett par små förändringar är det precis som orginalet. Tyvärr har jag inte lyckats hitta ett enda spår av författaren, men jag hoppas att han/hon inte tar illa upp av att jag publicerar det.
//Froste

Man målar upp en bild av sig själv och låtsas inför sina vänner.
- Nej jag har inte ont. Jag har aldrig ont. Jag mår bäst i hela världen. Livet rockar! Jag äger! Jag leker!
Men där inuti håller du på att gå sönder. Du spelar bara så bra att ingen ser igenom dig. Du happyfejkar till max.

Vi lever i en värld där allt ska vara perfekt. Din pojkvän/flickvän ska vara perfekt, era framtida barn ska vara perfekta, du ska vara perfekt och bära de perfekta kläderna. Du måste till och med lyssna på den perfekta musiken.
Var det du som bestämde vad som skulle placeras i kategorin perfekt? Eller följde du bara efter?
Tycker och tänker du saker som du vill tycka och tänka? Eller håller du käften och ler för att inte verka dum?
Jag vet sanningen. För jag ser igenom dig.
Du spelar någon du inte vill vara.

Jag har själv varit där. Spelat med i ett spel som jag inte riktigt förstod. Jag log och skrattade åt skämten som jag egentligen tyckte var de sämsta i världen. Men jag gjorde det, för att ingen skulle se att jag mådde dåligt. För här, i vår värld, ska man inte må dåligt. Man måste vara lycklig. Le tills det gör ont. Om det gör ont innan man ler är man konstig. Förmodligen felplacerad. Missanpassad.
Så därför låser man in sig på sitt rum, med musiken på högsta volym för att ingen ska kunna höra de tårar som verkar väga flera ton när de träffar golvet. Jag hade själv under flera års tid tryckt undan känslor och staplat dem på hög och aldrig tagit itu med något. Några år senare föll min stapel av förträngda känslor och med den ramlade också stora delar av mitt liv ihop. Gör inte samma misstag. Det är alltid lättare att hantera ett problem, istället för tusen på en och samma gång.

Men jag vet, att även du, kommer till den dagen då du inser att du måste låta de som finns omkring dig få höra dina tårar. Det är okej att gråta. Det är okej att må dåligt. Till och med de självmordstankarna du har är okej att tänka. De tankarna har vi alla haft. Men det är inget vi pratar om.

Men du kan ju låtsas ett tag till. Om du har lust, menar jag. Fast jag såg igenom dig för länge sedan. Jag vet vem du är.