I det samhälle både du och jag lever i så fokuserar man allt mer på det yttre. Något som förstör för väldigt många människor. Det förstör egentligen enbart när du tillåter det. Samhällets syn på vad som är snyggt behöver inte överensstämma med din. Men ändå påverkar det så otroligt mycket. För när du matas med ett budskap om och om igen så börjar du snart tvivla på dig själv. Kanske du ändå inte har helt rätt? Du kanske borde köpa de där nya tajta jeansen som alla andra har även fast de inte var bekväma alls?

”Åhh nej!!! Mina skor passar inte till mitt skärp, mina ögonfransar är såå fula och jag vill totalt bara lägga mig ner och dö!! Livet är så inte rättvist!” Men GRATTIS!! Vad duktig du är som har kommit på det tillslut! Jag är så stolt över dig. Livet är inte rättvist. Om det var det skulle inte miljoner människor svälta och mord skulle inte utföras varje dag. Då skulle bombningarna i Irak sluta och tsunamin 2004 skulle inte ha drabbat alla stackars thailändare.
Livet är inte rättvist. Det är bara att acceptera det. Så, säg det högt nu. Öva ett par gånger. Livet är inte rättvist. Nej, det är bara att acceptera och gå vidare.

Och nu när vi ändå är inne och snackar om sådana här grejer så vill jag bara påpeka att man inte måste vara normal. Så, nu är det sagt. Och själv kan jag villigt erkänna, jag är inte normal. Jag är lite knäpp och mina bröder upprepar det dagligen. Men vill ni veta vad jag tror? Om ni inte vill så sluta läsa nu. Nu. Nu, säger jag! Så?? Du är fortfarande kvar? Jaha, då så. Jag är knäpp. Jo, men ärligt, det är jag. Och det är något positivt. Nu undrar ni antagligen hur. Det ska jag berätta för er. Jag tror – vet – att om man inte är lite knäpp och lite konstig så har man inte kul här i livet. Nu skulle jag tippa på att om hela Sveriges befolkning läste den här bloggen så skulle ungefär hälften anse att jag är en total knäppskalle (sant) och en idiot (inte sant). Men den andra halvan skulle nog börja fundera lite och inse att jag kanske inte har helt fel. Och den halvan väljer jag att fokusera på.
Okej, tillbaka till själva ämnet. Normal. Vad är normen egentligen? Att skära sig och ha ont i magen varje dag innan man går till skolan? Att skolka och dricka varje helg? Att smeta på ett två centimeter tjockt lager smink som man kan gömma sig bakom?

Ful eller snygg? Oväsentligt. Svart eller vit? Oväsentligt. Men jag klandrar er inte om även ni, likt samhället, ryckts med i utseendefixeringen. Det är sådant som händer när man glömt glasögonen hemma. Men glöm aldrig: Den finaste egenskapen en människa någonsin kan ha, det kommer du aldrig kunna se – bara känna.
En känsla av skönhet.