Skillnaden på De och Jag.

Skriven med hjälp av boken som alla borde läsa någon gång, ”Stick Ut!”.

De säger att jag är extrem.
Jag säger att jag är positiv.

De säger att jag kräver för mycket.
Jag säger att de nöjer sig för fort med medelmåttighet och successiva förbättringar.

De säger: ”Vi behöver initiativ.”
Jag säger: ”Vi behöver en dröm. Och drömmare.”

De säger: ”Lyd alla regler och följ med strömmen.”
Jag säger: ”Bryt mot konventionen, följ ditt hjärta och gör det med besked.”

De säger: ”Vi behöver bra människor.”
Jag säger: ”Vi behöver originella begåvningar.”

De säger: ” Det är omöjligt.”
Jag säger: ”Det är lite knepigt, men fullt möjligt.”

De säger att det är skrämmande.
Jag säger att det är kul.

De säger: ”Noll fel.”
Jag säger: ”En dag utan tabbar är en dag åt helvete.”

De säger normal.
Jag säger skum.

De säger: ”Gör en plan.”
Jag säger: ”Prova det.”

De säger: ”Plantera ett frö.”
Jag säger: ”Skaffa en nyutslagen blomma.”

De säger: ”Tänk på saken.”
Jag säger: ”Försök.”

De säger: ”Var normal.”
Jag säger: ”Våga vara enastående.”

De säger: ”Tiderna förändras.”
Jag säger: ”Allt har redan förändrats. Imorgon är första dagen i din revolution… annars är du rökt.”

De frågar varför.
Jag frågar: ”Varför inte?”

De säger: ”Vi behöver människor som med obeveklig beslutsamhet hävdar: ’Jag kan göra det bättre’.”
Jag säger: ”Jag älskar människor som med en viss galen glimt i ögat, kanske till och med ett fniss, säger: ’Jag kan vända upp och ned på världen. Titta bara!’.”

De säger att det här är tomt prat.
Jag säger att det är verkligheten.