En Stark Människa

Plötsligt så slog det mig. Jag har hittat en av de starkaste människorna i världen.

Det fanns en gång en flicka. Hon föddes för ungefär 90 år sedan, lite mer faktiskt. Hennes mamma var inte gift, och det var, som ni kanske förstår, en skam på den tiden. Graviditeten hemlighölls och när hon föddes lämnade hennes mamma bort henne. Hon gav henne till flickans morföräldrar och reste själv till Amerika med sina egna syskon. Fadern till flickan var någon herre som hade jobbat på en fabrik men exakt vem han var vet jag inte, flickan själv fick aldrig reda på det. Det är än idag osäkert om han ens visste att han hade en dotter.

Flickan växte upp hos morföräldrarna på deras gård och det närmsta till en mamma hon någonsin fick var hennes moster, Jenny. Ett par människor trodde att Jenny var mamman men så var det ju inte. Det var
inte enkelt att vara utan föräldrar på den tiden, man var ju en oäkting. Så otroligt fånigt. Vart och vartannat barn föds ju utan att ha gifta föräldrar idag, jag har själv fem kusiner och ett antal vänner som inte har gifta föräldrar. Om barn som föds utom äktenskapet är oäktingar, betyder det att de inte är äkta då? Betyder det att… Nej, tillbaka till historien.
Flickan träffade sin mamma kanske en eller två gånger innan hon blev tjugo. Det var när hon kom och hälsade på tillsammans med sina egna syskon. Men det inträffade inte ofta, det är fortfarande otroligt dyrt att åka mellan USA och Sverige. Och tänk er själva att inte ha haft en mamma och sen när du är tio är gammal kommer plötsligt din mamma och hälsar på. Och tänk när mamman åker hem igen. Blotta tanken på att träffa mamman för första gången i hela sitt liv och sen ett par veckor senare ska hon försvinna igen. Ärligt talat så är det helt sjukt.
Mamman skaffade sig en ny familj i USA men berättade aldrig för sin man att hon hade en dotter ”hemma” i Sverige. Hon fick nya barn som blev flickans halvsyskon. De visste heller inte något om flickan.
Flickan växte upp och gick på dans. Då dansade de i gatukorsningarna och musiken kom från instrument, inte en cd-spelare. En kväll gick den unga kvinnan dit tillsammans med en man för att dansa, men väl där förälskade hon sig i en annan, fiolspelaren. Hon gifte sig senare med honom och tillsammans fick de en dotter, Eivor, men inte kort efteråt dog mannen. Det kan jag tänka mig var ett hårt slag utöver det som hon redan hade varit med om. Hon gifte om sig och det här nya mannen blev som Eivors pappa, hon kom inte ihåg den andra.
Hon fick två nya barn, en pojke och en flicka. Men när Eivor var tolv fick den yngsta dottern TBC, tuberkulos. Idag drabbas cirka 400 personer i Sverige av det varje år, men i nästan alla fall botas den. Så var det inte då. Då var det en farlig och smittsam sjukdom och även kvinnans man fick den. Han dog. Dottern spenderade ungefär ett år på sjukhus och kvinnan hade inte så mycket pengar. Hon hade en gård att sköta, med kor, höns och åker som skulle plöjas, sås och skördas. Håll i tankarna att man då inte hade fina skördetröskor och traktorer, då gjordes det för hand, med en lie. Dessutom var kvinnan vänlig och hjälpsam, speciellt det sistnämnda. På granngården bodde det en kvinna med tio barn som förmodligen hade tio olika fäder och kvinnan som jag har berättat om hjälpte till. Hon stickade och lagade kläder och gjorde allt möjligt; både för sina egna barn och grannens samtidigt som hennes dotter låg på sjukhus i Varberg. Med dagens transportmedel tar det knappa 40 minuter dit men då var man tvungen att åka med hästskjutsen. Hon hade möjligheter att åka dit ungefär en gång varannan vecka, eller kanske ännu mer sällan, jag minns inte riktigt. När dottern väl kom hem var hon tre-fyra år och kände inte igen sig alls.

När kvinnan var runt 50 år dog hennes mamma borta i USA. Hennes make var redan död men deras gemensamma barn, alltså kvinnans halvsyskon, levde. En av halvbröderna började läsa sin mammas brev efter hennes död och började ana att allt inte var helt som det skulle vara. Han luskade lite och tillslut kom det fram att han hade en syster i Sverige. Jag kan bara anta att det kom som en chock för dem i USA. Och tänk på kvinnan, hon hade plötsligt en stor släkt. Men blotta tanken på att veta att sin mamma hade lämnat en och skaffat en ny familj känns helt… Ja, jag kan inte ens föreställa mig det. Halvbrodern kom och hälsade på tillsammans med flera släktingar, både fler syskon och barn till syskonen. Jag gissar att det var ett någorlunda obekvämt möte!

När hon blev äldre flyttade hon till ett mindre hus nätt och jämnt fem minuter från huset hon bodde i innan. I det huset flyttade kvinnans ena barnbarn in även om åkern blev såld.

Men nu har jag bara beskrivit hennes personliga liv. Här har ni en kvinna som har varit med om två världskrig, de första flygplanen, datorer, tv-apparater, mobiltelefoner, första människan i rymden och på månen, bilar och allt! Tänk er så mycket hon har upplevt! Jag önskar att jag kunde ta del av hennes minnen, goda och dåliga, och se allt som hon har sett. Alla hennes upplevelser, det är helt otroligt. När man tänker efter har hon varit med om så mycket.

Idag är hon en 92-årig gammal pensionär som inte kan simma men gillar att väva och lösa korsord. Hon bor nära sina två döttrar och hennes son bor en halvtimme bort med bil. Hennes ena barnbarn bor kvar knappt fem minuter bort och där bor även två av hennes många barnsbarnsbarn. Nästan varje dag kommer hon till sin äldsta dotter och väver, dottern som börjar närma sig sjuttio, bor i ett ganska stort hur och där finns en stor vävstol. På somrarna följer hon med sina döttrar och dotterdöttrar till en sandstrand där de kan sitta i timmar i solskenet.
Hon är en positiv och seg gammal käring som håller sig kvar och fortfarande skrattar och skojar mer än många jag känner. Och jag hoppas att hon gör det ett bra tag till. Det allra bästa är att hon är frisk. Det är inte kul att vara 92 och så sjuk att man aldrig kan gå upp ur sängen.

Det här är en helt sann historia. Flickan eller kvinnan eller käringen heter Gurli. Jag är otroligt stolt över att känna henne. Hon är min mormorsmor.