Nästa gång du är på en strand som du inte besöker så ofta, och har en liten stund över för dig själv, svep då handduken om dig och ta en liten promenad. Det fungerar allra bäst om du ligger vid ena änden av stranden. Börja gå längs strandkanten och titta. Nu ska du inte bara gå och titta, du ska verkligen se. Precis som det är en skillnad mellan att höra och lyssna finns det en skillnad mellan att titta och se. Plötsligt ser man saker som man vanligtvis inte lägger märke till.
Idag gjorde jag det. Jag var vid en sjö som heter Lygnern, den ligger vid det lilla samhället Fjärås och min mormor bor där. Till en början såg jag bara det man brukar se. En stor sten. En gammal kvist. En spade. En hink. Ett par skor. En massa gamla löv. Men sen såg jag andra saker. Glädjen hos barnen. Trädens grenar som hängde ner över vattnet. Färgerna och de olika nyanserna på sanden och vattnet.
Det är sådana där vanliga saker som man ser men ändå inte. Man är så van vid dem att man inte lägger märke till det. Och det är synd, verkligen synd. När man blir äldre så glömmer man om man inte har tydliga minnen. Om man anstränger sig för att se detaljerna kommer man ihåg dem och kommer man ihåg detaljerna kan man lätt återskapa det runt omkring.

Det är viktigt att minnas. Det är trots allt det som har hänt i det förflutna som har gjort dig till den du är idag. Jag talar till dig nu. Minns. Kom ihåg. Glöm inte. Återskapa viktiga händelser innan du somnar. Skriv ner dem och spara. Lägg minnena i en låda och ställ den någonstans. Glömmer du bort den kommer du att bli glad när du hittar och läser igenom den. Läs dina minnen när du än ledsen och känner behovet av tröst. För en dag så har du glömt och då finns dina minnen där.

Sparade i en gammal skokartong.