Det finns alltid ett val

Sommaren… Den var så ljus, den var så vacker. Så skulle säkert jättemånga börja skriva. Men inte jag För jag är annorlunda. Jag är inte som dem. Jag är ”one of a kind” Marie Froste heter jag. Och jag är ensam.

När man är annorlunda blir man ensam. Speciellt om man inte har några andra som är annorlunda runt omkring. Vissa tror att jag är normal. Jag kan se min mormors ansikte framför mig då hon såg på min klass i skolkatalogen.
- Du ser ju ganska normal ut.
Jaha. Tänk om jag inte vill vara normal då? Tänk om jag vill sticka ut och vara one of a kind? Får jag inte det då? För att jag ska vara normal? Är normalitet det som alla eftersträvar? Är det normalen som alla vill åt? Vill alla vara som alla andra? Utan att sticka ut?

En av mina släktingar tycker att man ska skoluniformer för att man inte ska lägga så mycket pengar på märkeskläder. Men är inte det deras val? De måste inte lägga pengar på märkeskläder om de inte vill. Man har alltid ett val. Alltid. Jag lovar, ge mig en situation och så ska jag visa er minst två valmöjligheter. De kanske inte är de valen som ni skulle vilja ha, men de finns alltid. Som om man är tvungen att dö. Då kan man välja om man vill dö kämpandes eller i tystnad. Vi har alltid val. Även när det gäller om att sticka ut eller inte. För det är inget tvång att måste sticka ut. Det finns dagar då man inte pallar stå för sin åsikt och bara vill glida med. Det är viktigt att det valet finns också. Val är viktiga. Valmöjligheterna i sig är minst lika viktiga som valet vi faktiskt gör emellan dem.
//Froste