Historien upprepas?

Jag läser ju historia i skolan, har gjort det hela ettan, och även om jag avskydde det för ett par år sedan så finner jag det väldigt intressant nu. Så efter att ha gått igenom alla år sedan 395 f.Kr. är vi nu framme och har gått igenom andra världskriget. Provet på dess utbrott är schemalagt på tisdag nästa vecka. Hela förmiddagen har jag suttit och läst om de olika ideologierna och de auktoritära och totalitära regimernas maktövertagande. Tänk vad en finanskris och börskolapps frambringade då! Fascism, kommunism, nazism… Vad säger att det inte händer igen?

I dagarna så ser man i olika undersökningar hur Sverigedemokraterna (SD) tycks få fler och fler anhängare. Det tycker jag är… tja, vad ska man kalla det? Sorgligt är inte riktigt rätt ord. Läskigt, kanske är mer passande. Vad jag kan bli så arg på är att de andra partierna inte verkar tro på att partiet faktiskt finns! För det för det. Alla bara ignorerar SD för att man inte vill att de ska finnas. Det vill inte jag heller, men så kan man inte göra. Precis så gjorde man med Hitler. Lät honom hållas, äh, han var inte viktigt, spelade ingen roll, han hade bara dumma tankar, han ignorerades. Sen började han ta över världen och under ett ganska långt tag såg det ut som om han skulle lyckas. Hmm. Att ignorera kanske inte är riktigt rätt metod, eller vad tror ni?
Man måste konfrontera SD, dra fram dem i ljuset för att belysa deras dåliga sidor. Det räcker inte med att säga att de dåliga och främlingsfientliga sidorna finna. Vi människor tar till oss bevis. Debattera mot dem och knäck dem med argument. Och visa det sedan för världen.

SD har dessutom en väldigt enkel politik. När man läser den kan man förstå den. Den är inte alls som Moderaternas eller Socialdemokraternas svårlästa policy som innehåller krångliga, pompösa ord. Politik är ju knepigt. Självklart tar man till sig ett enkelt budskap lättare. Så ned med politikerna till vår nivå! För de är ju, precis som oss, vanliga dödliga.

Tjöflöjt!
//Froste