Att vara sig själv

Idag fick jag en kommentar som nästan skrämde mig. Jag pratade med en vän och släkting på msn och jag visade min blogg. Hon sa;
- Marie vet du en sak som du har upptäckt och ingen annan har det vet du vad de är?
- Näe, vad då? skrev jag nyfiket. Berätta!
- Att vara sig själv.
Sen visade hon mig en sida som hon hade gjort och hon sa att hon skulle skriva om mig där. Hon skickade texten som hon hade skrivit till mig och det här stod det;
"Jag har en med en kusin hon är äldre än mig men as snäll och det ända jag kan
beskriva är att hon är sig själv och det vill jag att ingen ska ändra på. Hon är
med väldigt stark. Hon har många bröder men dom tycker hon bara om när dom
sover."
Det var den allra finaste komplimangen som jag någonsin har fått. Att jag är mig själv. Jag kände att min kusin känner mig mycket, mycket bättre än vad jag har trott. Det öppnar verkligen ögonen på mig. Jag hade ett samtal med henne och det samtalet hade ett djup som jag aldrig haft med någon tidigare. Plötsligt såg jag min kusin ur ett helt anat perspektiv och det hon skrev öppnade verkligen ögonen på mig.

Jag har nu verkligen förstått hur viktigt det är att vara sig själv. Hur viktigt det är att säga det man tycker och att våga vara sig själv. Jag och säkert alla andra måste ha hört ett antal gånger att man ska vara sig själv. Jag har länge tyckt att jag är det men det här kändes på något sätt som en bekräftelse. Det visade att andra uppfattar mig som självsäker också. Dert kändes verkligen bra. Och öppnade mina ögon för resten av världen.