Krig

Det är ett slag, ett av många under kriget. Mitt under den allra värsta delen ser hon sig omkring. Hon ser tårar, hon ser blod. Hon ser lidande och svett. Lik som ligger överallt, män som skriker ut sina sista andetag. Ögon där livsgnistan sakta men säkert rinner ut. Förtvivlade ansikten då de inser vad som händer. Det är dödens andedräkt som har spridit sig över slagfältet. Solen skiner och himmelen är blå, men vad hjälper det? Smärta. Djup genomgående smärta sprider sig genom henne. Det här är hennes fel. Alla dessa liv, bortkastade. Glömda.

Efteråt står hon vid strandkanten och blickar ut över havet. Håret virvlar i vinden och solstrålarna smeker hennes hud. De vann, hennes soldater besegrade fienden. Men hennes annars så levande ögon är ihåliga. De plågade skriken från slagfältet ekar fortfarande i hennes öron. Alla liven som gått till spillo. Var det verkligen värt det?